Odla integration i en tät grön stad

KRÖNIKA Satsa på stadsodling för social hållbarhet, uppmanar Lars Edqvist, från Refarm 2030, en nystartad organisation för ökad matproduktion, både på landet och i städer.

lars_edqvist_red

Den första stadsodling jag besökte låg i Cienfuegos på Kubas sydkust. Ett gäng gamlingar visade stolt upp sina odlingar och den lilla kiosken där de sålde saft från odlingen. På frågan om varför inga unga deltog i odlingen svarade de:

– De vill men får inte. Att odla i städerna är så viktigt för Kuba och att odla ekologiskt kräver kunskaper som de unga inte har.

Att stänga ute de unga är inte det mest hållbara sättet att säkra Cienfuegos grönsaksproduktion. Men det säger en del om hur stor betydelse stadsodlingarna har fått på Kuba sedan stödet från Sovjet försvann. Idag förses nästan hela Kubas befolkning med grönsaker från stadsodlingarna,

Även i Sverige nämns beredskap för egen försörjning av livsmedel som ett skäl att satsa på stadsodlingar. Och det talas om alla de nya jobb som kan skapas genom att vi förser varandra med närekologisk mat. Det ska vi inte förringa.

Stadsodling är samtidigt något ännu större. Det är ett sätt att planera och utveckla hållbara städer. Bostadsbristen gör att allt fler talar om ett grönt miljonprogram, där vi bygger tätt i trä, energisnålt, industriellt och nästan bilfritt.

Att bygga tätt kan samtidigt skrämma. Somliga ser framför sig mörka, små, grå tråkiga bakgårdar. Så behöver det verkligen inte vara om vi bygger måttligt tätt. Om vi använder mellanrummen till att odla grönsaker istället för parkera bilar bygger vi hållbart på fler sätt. Grönsaksland är ett bättre skydd för översvämningar än parkeringar.

Det mest spännande med stadsodlingar är den sociala hållbarheten. Istället för att som i Cienfuegos göra stadsodlingar till något för en sluten grupp passar stadsodlingar för att skapa gemenskap.

I Växjö försökte ett gäng smålänningar och somalier, entreprenörer och arbetslösa häromåret starta ett projekt som kallades ”Odla sambosas”.  I stadsdelen Araby ville vi dra igång odling av ingredienser till de goda somaliska piroger som kallas sambosas. Odlingen skulle sedan kopplas till att skapa jobb genom att organisera produktion och försäljning av sambosas i större skala.”Odla sambosas” har ännu inte blivit verklighet ännu, men hoppet lever.

I Ekobacken, en stadsodling i centrala Växjö, serverades i oktober 2015 luncher till förmån för flyktingbarn. En rad av Växjös ekokockar bjöds in för att laga lunch av de grönsaker som fortfarande var kvar i jorden.

Med enkla medel lagade de över öppen eld läckerheter som varje dag lockade stora skaror lunchätare från arbetsplatserna i centrum. Nyanlända flyktingar bjöds också in. Jag ska sent glömma den lunch, då dagens kock var från Syrien. Hans kryddor förgyllde de småländska rotsakerna och han drog igång en liten sångkör med sina landsmän. En rastlös syrisk entreprenör började spontant klyva ved till köket. Stämningen var på topp.

Det finns hur mycket som helt att göra för att använda stadsodlingar som ett verktyg för mer hållbara stadsdelar. Utvecklingen har bara börjat.

 

Lars Edqvist
Styrelseledamot i Refarm 2030 och ordförande i Miljö Linné