Inkomsttak för hyreskontrakt omdebatterat

Är ”social housing” en bra metod för att hjälpa människor till en bostad, eller sätter det hyresförhandlingssystemet ur spel? Frågan debatterades nyligen i riksdagen. 

Lindholmen, Göteborg. Foto: Wikimedia Commons

Bör Göteborg få införa inkomsttak i kön till hyresrätter i nya stadsdelen Frihamnen på Hisingen? Frågan väcks av liberale riksdagsledamoten Robert Hannah i en interpellation. Bakgrunden är planerna på att vissa bostäder i det nya området ska öronmärkas för bostadssökande med låga inkomster.

Robert Hannah menar att det handlar om smyginförande av så kallad ”social housing” (på svenska: subventionerade bostäder). Det i sig är ett problem, eftersom social housing inte har utretts färdigt i Sverige och inget tydligt riksdagsbeslut finns kring hur begreppet ska användas. Robert Hannah påpekar också att man inte kan gå in och ändra det svenska hyresförhandlingssystemet hur som helst.

I sitt svar till Hannah skriver bostadsminister Peter Eriksson bland annat att ”I Sverige har vi en generell bostadsmarknad för alla. De senaste årens ökande underskott på bostäder för personer som vill etablera sig på bostadsmarknaden har däremot bland annat lett till att allt fler kommuner hjälper till med tillfälliga boendelösningar och sociala hyreskontrakt.”

Göteborg har arbetat länge med sin väl kända segregationsproblematik. När nya bostadsområden byggs och miljonprogrammen renoveras skapas främst nya, dyra bostäder dit låginkomsttagare inte har råd att flytta. Metoden där bostadsbolagen måste bygga billiga bostäder, för att få bygga dyra, kan ses som en variant av social housing.

I andra länder innebär begreppet oftast att det allmänna står för subventionen. I de flesta europeiska länder är byggandet av subventionerade bostäder sedan länge etablerat, med såväl föregångsexempel som skräckexempel. Frågan har fått förnyad aktualitet i Sverige i takt med att de allmännyttiga bostadsbolagen blivit vinstdrivande bolag.