Så går det till när man bygger gröna tak

Hur ska tätskikt, isolering och dränering göras vid anläggning av tak med växter på? Det och många andra frågor får svar i en ny handbok om gröna tak.

170320gronatak

Hustak med olika sorters växtlighet på, så kallade gröna tak, är ett fenomen som förväntas bli vanligare och viktigare i framtiden då städerna förtätas. Gröna tak ingår även i det som kallas ekosystemtjänster, som Boverket arbetar med att ge en tydligare roll i Plan- och bygglagen (se tidigare artikel, 22 dec 2016).

Till hjälp för den som vill bygga gröna tak på ett säkert, läckagefritt, sätt finns nu en ny handbok i fyra delar: Grönatakhandboken – 1. Vägledning 2. Betong, isolering och tätskikt 3. Växtbädd och vegetation 4. Arbetsprocessen från projektering till entreprenad.

Arbetet med boken är delvis finansierat av Vinnovas program Hållbara attraktiva städer, mellan 2014 och 2016. Huvudsyftet med handboken är att underlätta för beställare och utförare vid val av växter, tätskikt och isolering till växtbäddar på betongbjälklag. Ett mål är att förenkla kommunikationen mellan olika specialister.
– Vi vill öka förståelsen och ge råd som gör det lättare att våga satsa på gröna tak. Husbyggande är förknippat med stora kostnader, så det är naturligt att vilja vara väl underbyggd innan man prövar något nytt, säger Tove Jägerhök, landskapsarkitekt på White och en av skribenterna.

Boken presenterar inte någon statistik över klimatnyttan med gröna tak, men lyfter fram flera faktorer som växtligheten kan bidra med: Den motverkar stigande stadstemperaturer, minskar buller och lokala luftföroreningar, ökar den biologiska mångfalden, ger möjlighet till rekreation samt reducerar mängden av och hastigheten på avrinnande vatten.
– Klimatförändringarna ger ökad nederbörd och där spelar gröna tak en viktig roll som vattenbuffert. Ser man till de totala utsläppen av koldioxid i byggsammanhang spelar gröna tak en marginell roll. Däremot kan de ge längre livslängd på tätskikt och värdefulla bidrag till rekreation och hälsa, säger Tove Jägerhök.

Hon är övertygad om att det kommer att bli många fler gröna tak i framtiden, och då inte bara sådana med sedumväxter som är vanligast i dag. Potentialen för att återskapa ängsmark på tak är mycket god.
– Ört- och ängsvegetation är inte jättetung och trivs på näringsfattig mark, så ingen gödning behövs. Dessutom blir det möjligt att rädda en hotad biotop. Exempel på det finns bland annat i Schweiz.

Grönatakhandboken ger den som vill projektera och anlägga gröna tak tydlig och handfast fakta om vilka konstruktioner och material som är lämpliga, vilka standarder som gäller samt tips för plantering, underhåll och tillsyn. Någon ekologisk värdering av materialval görs inte. Som förslag på isolering presenteras stenull, glasull, cellglas och cellplast. Dock finns några varnande meningar i boken gällande användning av epoxi och kemikalier för rotskydd.
– Vi har inte velat ge råd kring saker som inte utvärderats under en längre tid. Men jag hoppas att boken kan ligga till grund för ny innovation, säger Tove Jägerhök.

I gruppen som arbetat med Vinnova-projektet och Grönatakhandboken ingår representanter från CBI Betonginstitutet, SP Sveriges tekniska forskningsinstitut, SLU, Sweco, SGRI, Stockholmshem, MKB, Buildsmart, Gafs, Elmico, Foamglas, Kingspan, NCC-Binab, Nordic Waterproofing, Paroc, Sealeco och Sika Sverige, med projektledning av Hans Månsson från Icopal.